Den vackraste stunden i livet var den när du kom.

I snart tre månader har jag behövt klara mig utan dig nu. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte är jobbigt. Allt som påminner om dig, allt man önskar att man kunde få göra, bara en gång till... Jag har fortfarande inte förstått att du är borta. Att jag aldrig mer kommer att få gosa ner mig i din nacke, sitta och mysa med dig i soffan eller gå ut och gå med dig. Jag kan inte, vill inte förstå. 
 
Jag vet att du var sjuk. Jag vet att vi gjorde det som var det bästa för dig. Jag känner mig så himla självisk som önskar att vi inte hade gjort det. Men jag vill inte att det ska vara verkligt. Jag vill bara vakna och se din stora nos mitt i ansiktet, höra hur du står och viftar på svansen. Jag vill bara ha dig här. 
 
Du var min absolut bästa vän. Det bästa som någonsin har hänt mig. Jag hade inte kunnat önska mig en bättre vän, ett bättre sällskap eller en bättre hund. Det är väl förmodligen därför det gör så ont nu. Jag saknar varenda liten del av dig. Jag saknar din dåliga andedräkt, din klumpighet och din envishet. Men ännu mer saknar jag din snällhet, din glädje och din tillgivenhet. Jag saknar att vakna och mötas av dina ljud i köket för att du blev glad. Jag saknar att komma hem till dig, hur överlycklig du blev fastän man bara varit borta i tio minuter. Du var den som höll mig uppe. Du var den som gjorde att jag orkade lite till.
 
Men nu då? Vem ska trösta mig när jag är ledsen? Vem ska trösta när jag är ledsen för att du inte är här?
 
Jag kan inte ens prata med någon. Alla tycker säkert att det är löjligt, och jag tycker att det är för privat. För jag står inte ut ens med tanken. 
 
Jag hoppas du vet hur mycket jag älskade dig. Att jag gärna hade hoppat framför en bil för att skydda dig. Att du verkligen var det bästa som hänt mig. Att du betydde mer än allt för mig. Jag var med dig till slutet. Något jag bävade för, men inte ångrar. Att du var så lugn underlättade allting. Det kändes som att du var redo. Det var däremot inte jag.
 
Så tack för alla fina minnen. Tack för tio års vänskap. Tack för att du var världens finaste, snällaste, underbaraste och bästa. Jag kommer aldrig glömma dig. Jag ska försöka komma ihåg varenda minut. Du var verkligen bäst, hjärtat. 
 
Jag hoppas du har det bra nu. Jag vet att du sover, men jag kommer snart och väcker dig, du kommer inte ens att veta att det har gått så lång tid. Det kommer att kännas som tio minuter. Men för mig som är kvar är det jobbigt. Men jag vill ändå att du ska veta att jag alltid kommer att älska dig. Du kommer alltid att vara världens bästa hund. Världens bästa vän. För jag hoppas att du vet att jag älskar dig, att det känns som att jag är skyldig dig så mycket. Du kommer alltid att ha den bästa platsen i mitt hjärta. De tio åren vi fick med dig kommer alltid att vara de bästa åren jag levt. Dessa ord är inte ens en början till att beskriva hur mycket jag saknar dig, varje minut. Men det gör jag.
 
Så vila i frid nu, Mini. Sov gott, älskade vän. Du kommer alltid att vara med mig.
 
Du och jag förevigt. Det glömmer jag inte.

Jahaja...

Här var det dött.
 
Jag tror inte att jag kommer blogga så mycket mer, ärligt talat. Något litet inlägg då och då, möjligen (jag menar, vi har ju sett hur bra det har gått hittills?).
 Jag har helt enkelt inte tid längre. Jag hade inte ens tid i gymnasiet, men nu, när all min tid går till att plugga, prioriterar jag faktiskt att använda min lilla lilla fritid för att umgås med Fredrik, vänner och familj.
Så är det med det.
 
Jag tror faktiskt att man överlever rätt så jävla bra utan den här så kallade bloggen.

Bah.

Min bil håller på att ge upp.
Min dator håller på att ge upp.
Min telefon gav upp för länge sen.
 
Varför kan inget billigt gå sönder istället? Typ en penna?

Hundvakt

Är hundvakt åt denna krabat inatt. Just nu sitter hon och stirrar på mig och har hemlängtan, men annars går det jättebra.
Nu: fortsätta med den där jävla hemtentan.
 

Jag borde börja planera min tid.

Bah, varför har jag aldrig tillräckligt med tid för?
 
Vi får en hemtenta på fredag. Tills dess måste jag ha läst på mängder av kurslitteratur. Har en seminarieuppgift till torsdag. Den måste göras imorgon. Samtidigt som jag ska byta däck, ringa en massa samtal som jag skjutit upp alldeles för länge, och plugga på resten imorgon också. Jag måste börja planera tiden mer, för jag pallar inte med stressen hela tiden.
 
På den ljusa sidan: Har kommit igång med träningen, får sovmorgon i över en vecka efter torsdagen (även om jag då måste upp 04.15) och den här kursen, socialpsykologi, är fruktansvärt intressant. Dessutom är läraren bäst i världen. Och sen har jag väl det ganska bra annars. Väldigt bra faktiskt. Förutom stressen, men den är ju överkomlig. Såg Mulan idag också, så då blev det ännu bättre.
 
Värt inlägg. Nu ska jag duscha och mysa med hjärtat.
Heeeejdå.

Lalala...

Ehm ja. Det var ju det här med uppdateringen då... Men det är faktiskt svårt när jag måste sno Fredriks dator, internet vill ju inte fungera ordentligt på min...
 
Men ja, sen sist då?

Haft första tentan
Varit sjuk igen
Börjat nästa delkurs
Hjälpt mamma att flytta
Awesome utgång i fredags
Pluggat som en gnu
 
Ungefär något liknande. Och nu ska jag till krylbo och plugga/umgås lite.
Tjoflöjt.

Överlycklig.

Jag kom in.
 
På högskolan alltså. Börjar plugga Sociologi på måndag, och jag är feeetnervös. Men det går nog bra, till slut. Hoppas jag. Hela dagen idag har gått åt till att beställa dyr kurslitteratur, fixa csn och försöka få tag i arbetsförmedlingen. Yey!

Vi var dock i Fagersta imorse och kollade lägenhet, som jag ändå inte ska bo i. Men ja.
 
Eeeeh. Det var allt.

Sjuk igen.

Jahapp, dags igen då.
 
Hela familjen (eller ja, tre av fem) ligger däckade i feber och dylikt. Så jag är hemma hos mamma och vilar upp mig, genom att knarka halstabletter, te och vatten. Hade hoppats på att bli av med halsontet under veckan så att jag kan börja träna igen, men det verkar ju inte min kropp hålla med om. Härda ut, och sen hårdkörning tror jag nog...
 
I övrigt har senaste tiden varit rätt kul. Utgång i fredags, vilket var awesome om man bortser från en detalj. Umgåtts med människor i vanlig ordning och vart med Fredrik. Firat gammelgubben till far också, och syster, såklart. Annars ganska händelselöst. Rageat på arbetsförmedlingen som gör massa fel och inte står för det har väl också hunnits med.
 
OCH! Icke att förglömma. ALLA, och då menar jag verkligen ALLA borde kolla på Homeland. Bästa serien någonsin, och då överdriver jag inte. Trailern visar dock inte hur bra.
 
 

Update och framtid.

Nu är jag hemma i Hedåker igen, så nu har jag internet på min egen dator.
 
Senaste veckorna har flytit på rätt lugnt. Umgåtts med människor, kräftskiva förra helgen, myst lite med hjärtat och sånt där vanligt. Har inte hört något från högskolan heller, så där är det väl dött lopp antar jag.
Igår var Linn över, satt och pratade om vad vi gör om ett år och så. Jag hoppas verkligen inte att jag är kvar på samma sketna ställe nästa år. Visst, jag har världens bästa pojkvän, mina vänner är bäst och min familj är ändå helt okej. Men jag vägrar att inte ha något att göra om dagarna om ett år. Jag vägrar att bara sitta hemma och vänta på bättre tider.
 
Och appropå gurka har jag läst för mycket Harry Potter på senaste. Drömde att Voldemort dödade mig ca åtta gånger inatt.
 
 Bild från bakishäng i somras. Som egentligen aldrig var någon sommar.

Det regnar.



Så jävla trött på allt. Ångest hit, känna sig värdelös dit. Jag skiter i det.
Jävla höstångest och skitsommar.

Livet, ni vet.

Jahapp, kanske skulle uppdatera lite då.

Har inte gjort så mycket på senaste. Umgåtts med människor och lite så bara. Veckan före förra veckan var jävligt påfrestande, men tog mig igenom det med. Till slut.
Kom dessutom in som 5:e reserv på utbildingen jag sökt, så det suger på den fronten.

I övrigt har det varit utgångar, träningspass och dylikt. Myst med Fredrik.
Bilder kommer dyka upp någon gång, när blogg.se inte krånglar och jag har min egen dator med internet.

Mollybus.


Hemmaaaa.

Peace & Love - bildbomb kommer snart.

Jag är fortfarande megasliten i rygg och axlar, men det var rätt kul. Kasst väder ända fram till sista dagen, psykbryt och massa alkohol, men ändå ganska kul. Festandet var dock inte toppen i år, vet inte riktigt varför, men det var konstigt.

Nu är jag hemma igen, och har vart det i ca en vecka i och för sig. Umgåtts med folk, vart till AF och myst med hjärtat är väl det som hunnits med.

Och visning på huset. Vi ska ju flytta från mammas hus, om inte alla visste det. Tråkigt, men så det får bli. Det värsta är att städa ur allt, och att man måste slänga saker man sparat på i flera år..

Ännu en gammal fin bild från arkivet. Lev med det!


Nu drar jag!

Nu blir det Peace & Love och skitväder tills på söndag!
Kunde ju hoppas på att solen skulle titta fram, men man får väl frysa en vecka istället.


Har inga nya bilder, eftersom att jag snodde Fredriks dator, men kör väl en favorit i repris från förra året.

Blablablabla.

Midsommar var mysigt tycker jag.
Blev inget supande för mig i år, kände verkligen inte för det. Det är ju trots allt Peace & Love nästa vecka, så alkohol kommer jag nog ta in alldeles tillräckligt ändå skulle jag tro. Istället var jag med Fredrik och hans familj. Lite läskigt, men det gick väl bra.

Och nu sitter jag och funderar vad jag ska ha med mig till P&L. Ska snart till kusinerna och grilla, sen blir det tillbaka till hjärtat.

Men först; packlista.


Studentveckan i bilder.














Ehehe...

Nu borde jag läsa ut min franskbok, med deadline imorn.
Eller göra klart PA, med deadline på fredag.

Vad gör jag istället?
Ojar mig över hur mycket jag måste göra, tycker synd om mig själv och dricker te...
Det är så man får saker gjort här i världen vet ni väl?


/Sönderstressad tjej med icapåsar under ögonen.


Bildkälla


Jag trodde det var onsdag, men det är det inte.



This is why I love vlogbrothers...

För övrigt har jag kommit på vad jag ska göra med mitt liv de kommande två åren, and it's awesome..


Senaste tiden.


Hejdå-fika för Burris, som inte syns på bild.

Vår awesome hemma-chill-vin-kväll som slutade med utgång och bakfylla.

Ja, bilder från senaste tiden.
Annars har jag pluggat PA hela lovet, eller letat motivation till att plugga PA.
Inte ens kommit halvvägs dock, men har äntligen hittat en lärare som faktiskt är villig att hjälpa mig. Oväntat, men det känns hur bra som helst att få hjälp att hitta information.

Var hos Fredrik tills igår, och haft spelkväll med familjen.
Och nu ska jag träna mitt i natten, bara för att jag inte pallar att plugga mer.
För ehm, det suger.

Pusshejs.


Pain.

Jag har varit jätteduktig och tagit spruta idag.
Var jättemanlig och höll Klara i handen.

Nu har jag pissigt ont i armen och mår sjukt illa, men mår ändå bättre än innan sprutan. Den var typ två meter och tog tio minuter att göra. Kändes det som. Kan vara så att jag överdriver en smula.
Ännu bättre blir det ju av att veta att man har två sprutor kvar att ta...

Men det är lugnt. För jag ska snart åka och träffa Fredrik.
Om han petar mig på armen så dör jag. Eller börjar grina.

Jag gillar och klaga, m'key?

*föreställ er en fin bild eller något här*


5 orsaker till att hata mitt liv just nu.

  • Lyckades ta en tre timmars power-nap, och vaknade med migrän.
  • Är så stressad att jag knappt har tid att andas, så mycket måste jag göra.
  • Skulle ha gjort ett miljöarbete på lovet, men det är omöjligt att hitta info. Det ska redovisas imorn. Jag har knappt börjat.
  • Ska upp och ta bussen halv sex imorn, så borde sova nu.


    Sen sparar man ju alltid det bästa till sist...
  • Det är stopp i vårt jävla avlopp och jag måste verkligen duscha. 30 liter jävla vatten på det jävla badrumsgolvet, jag vill dö!


Dessutom så saknar jag Fredrik, vill sova och är superkissnödig.

JAG. ORKAR. INTE.


Tidigare inlägg
RSS 2.0