Frisk!
Tredje dagen utan feber, inte ont i kroppen och piggare i skallen.
Det enda som är kvar är hostattackerna, men de är mycket lindrigare nu. Antar att de kommer bli kvar ett tag, brukar alltid dröja..
Senaste veckan har spenderats i sängläge. Fram till onsdagen var jag hos hjärtat som var gullig och stod ut med mig, trots att han blev smittad och att jag klagar jämt. Sov där inatt igen, agerade chaufför igår för att jag är så snäll.. ehe.
Känner mig sådär konstigt motiverad idag. Ni vet när man vill göra massa saker och har massa energi och kreativitet, men inte vet vart man ska göra av den? Så är jag.
Har btw inte rökt på en vecka, och gått ner 4 kg av att vara sjuk. Så något positivt fick jag ju ut av det!
Och här har vi kvällens planer.
Sjuk.
Febrig, ont i hela kroppen (ni vet sådär som man vill hugga av sig sina ben?), hostar som en jag vet inte vad och fryser och svettas om vartannat. Dessutom gnäller jag för minsta lilla. Sån är jag, liksom..
Helgen var i alla fall mysig. I fredags fyllde Hannah tant, åkte sjukt mycket onödig bil och umgicks. På lördagen åkte vi till Hannah igen, sen åkte jag till Fredrik och har varit där sen dess. Var till pappa och böt olja i min bil bara, sen blev jag sjuk.
Meen, ja. Nu tänker jag återgå till att tycka synd om mig själv. Typ.
I mina ögon finns ingen bättre än du.
♥
Fick ett jättesött halsband av min finaste igår. Hade en myskväll och kollade på dinosauriefilmer som jag glömt namnet på. (Tror inte mitt adrenalin har varit så högt på länge btw)
Jag skulle nu kunna skriva ett jättelångt inlägg om hur mycket jag älskar min pojkvän, som btw är det bästa jag vet, och hur bra han får mig att må, hur trygg jag känner mig när jag vet att han är alldeles i närheten.
Fast istället tror jag nog att jag kan säga till honom att han är underbar och hur lycklig jag är som får vara med honom.
Och att jag verkligen älskar honom. Hur mycket som helst.
"You have bewitched me, body and soul"
Så då tittar jag på världens underbaraste klipp ur världens underbaraste film och blir extreeeemt kramsugen.
Sålänge jag har en lösning så.
Appropå att skriva värda blogginlägg.
Förra helgen var det utgång med Jennifer, Ida och Milla. Härlig kväll, följt av en heldags bakismys. På kvällen hämtade jag pojken och så var det tv-mys istället. Mindre mys var det när man ska hem, det är -25, handbromsen har frusit och bilen inte vill starta. Om den dessutom vill koka sen är livet underbart. Äkta lycka! Spenderade resten av helgen med massa plugg, ungefär som den här, fast inte.
Förra veckan var det inte så ofantligt med plugg. Har hunnit umgås med Fredrik, fikat med KGB, träffat Jennifer och haft Linda och Gabriella över en sväng. Hela helgen spenderades hos hjärtat, och gjorde klart en massa skolarbete som jag har skjutit upp superlänge.
Och måndagen blev det träning och plugg. Typ vad jag pysslat med sen sist.
Här skulle det kunna finnas en bild, men det blidde inte så.
Awesome citat:
- Jag vill ha en Salame utan lakrika och pök!
Fuck it.
Hur tänkte jag där?
Jag gick förbi en spegel utan byxor igår. Som vanligt ställde jag mig framför spegeln, kollade på mina lår och min rumpa ur olika vinklar, suckade och stånkade. Började tänka på allt jag vill ändra på, hur man "ska" se ut, vad folk säkert tänker om min kropp och liknande. Så idag åkte baggy-jeansen på av ren osäkerhet.
Nu kom jag på mig själv med att sitta och läsa om piller. Piller som ska minska upptaget av kolhydrater (som jag vet är kroppens främsta energikälla), och andra som minskar fettupptaget. Satt och funderade länge, och när jag nästan bestämt mig för att köpa dem så slog det mig. Insåg plötsligt vad jag tänkte göra, hur jag är villig att behandla min kropp för att få ett snabbt resultat. Av någon anledning kändes det som att nu har det gått för långt.
Jag vet att piller inte är någon lösning.
Lika mycket vet jag att jag inte är såpass stor att jag borde oroa mig. Jag är inte ohälsosamt överviktig, jag har bara några extrakilon på mage, lår och rumpa. Det borde vara okej. Det borde vara okej att inte ha den fastaste rumpan, de smalaste låren eller den plattaste magen. Man borde kunna vara nöjd ändå.
Ingen borde känna den pressen att man är beredd på att göra allt för att allt ska försvinna, fort fort fort.
Och samtidigt vet jag att jag egentligen inte behöver gå ner i vikt för att må bra över min kropp. Det som behövs är självkänsla. Ännu mer vet jag att jag inte borde bry mig om vad andra tycker. Min pojkvän tycker om min kropp, det borde väl räcka? Han och jag är tekniskt sett de enda som berörs.
Men nej. För mycket vill ha mer.
Det enda jag tänker göra åt det är att träna. Inte träna för att gå ner i vikt, utan för att bli fastare. För min skull. Ingen annans.
Folk är villiga att ha på sig dessa för att fylla ut sin rumpa, medan andra gör i princip allt för att göra sig av med det man redan har. Onödigt? Ja.
Kurvor är fint.
Bildkälla
