Galet!
Kajsa - Jag förstår dig! ;o
Känns dock skumt att erkänna att jag faktiskt tycker att det är bra...
Heroes!
Jag är i alla fall grymt irriterad då detta betyder att jag är helt lost, och jag älskar verkligen serien.
För att göra det mer irriterande hade jag lagt in datumet för säsongsstarten i kalendern på datorn. Så nu får jag läsa om de senaste 5 avsnitten och börja kolla i morgon istället.
Jag läste nyss på tv4.se att serien har tappat så mycket tittare så att de inte kan sända det på bästa sändningstid längre. En liten funderare bara, tappar de inte ännu fler tittare när de sätter programmen så nedrans sent? Vem sjutton har tid och ork att sitta framför tv:n klockan 23.40? Jag kommer aldrig orka se slutet liksom.
Är också sjukt sur över att det har varit dålig reklam för att programmet ska börja igen.
Menmen, något jag inte kommer missa är när House börjar den 29:e :D
Disney-låtar. <3
Har knarkat disney-låtar hela dagen. Den här är nog en av mina favoriter av de nyare låtarna. Annars är ju faktiskt Phil Collins kung.
Det bästa är att disneylåtar faktiskt är bra på svenska också :)
Prison Break.
Ett avsnitt kvar.
Ett avsnitt, där alla som såg förra veckans avsnitt vet att Michael Scofield dör. Nu får man veta vad som hände, och förhoppningsvis blir det inte alltför sorgligt... Själv grät man ju redan när gravstenen kom upp, såklart. Samtidigt som man vill veta hur, så vill jag inte göra det. Ifall att han dör genom att bli skjuten, hellre hans tumör eller något. I vilket fall som helst är det väldigt tragiskt.
Ungefär lika tragiskt som det är att serien tar slut nästa vecka. Både Prison Break och Cityakuten liksom... Ibland är livet tufft, haha. Nej, men allvarligt talat. Konceptet är briljant, och det har verkligen vart en toppenserie, även om det vart uttjatat ett tag när Self också lurade dem. Men det löste sig ju till det bästa, och jag hoppas att man kommer att se de bästa skådespelarna i andra serier eller filmer.
De olika karaktärerna är också helt underbara. När jag kollade på avsnitten som sänts sedan uppehållet idag så grät jag när C-note kom. Jag vart så in i bängen glad, det är en utav mina favoriter som inte har dött under serien. Han, Sucre, bröderna, Kellerman och Mahone.
Kanske är ointressant att läsa om, men ja. 
ER
Cityakutens sista avsnitt sändes idag. Var jättesorgligt, enligt mig är det den bästa sjukhusserien, och man kommer helt klart att sakna både serien och karaktärerna. Men återblicken innan var ännu sorgligare, t.ex att se när Dr Pratt dog igen, det var sorgligt nog första gången.
Avsnittet i sig var ju såklart jättebra, men det var så blandade känslor. Jag tycker att man borde ha fått se mer vad som hände med de äldre karaktärerna, några fick man ju se, men jag saknade t.ex dr Malucci och så. Och Ray. Men tja, så är det väl.
Synd att det är slut bara, tycker att det kunde hållt på förevigt ;)
New Moon.
Längtar! <3
Boktips.
Patient 67 av Dennis Lehane; En av de bästa deckarna jag har läst tror jag. Lite seg i början, men det är helt klart värt att fortsätta läsa! Handlar om ett experimentellt mentalsjukhus på 1950-talet. En patient försvinner och två sheriffer åker ut för att undersöka det. Läsvärd!
Rävungen av Torey Hayden: En sann historia om sexåriga Sheila, en aggressiv och sluten flicka med mer problem än man tror. Hon placeras i Toreys specialklass, efter att ha tänt eld på en treårig pojke, i väntan på att få läggas in. Men sen börjar hennes skal att spricka. En gripande bok! Fortsättning; Tigerungen.
Marley och jag; livet och kärleken med världens värsta hund av John Grogan; En bok om ett par som bestämmer sig för att skaffa hund efter att flickvännen har misslyckats ta hand om en planta. Man får följa många roliga historier om labradoren Marley, från valptiden till det sista dagarna. En gripande bok, både skratt och en del tårar framkallas. Kanon!
Olycksfågeln av Camilla Läckberg: Ännu en deckare som handlar om polisen på Tanumshede polisstation, som ska försöka läsa en serie mord som först inte verkar ha någon koppling. En av hennes bättre böcker, annars kan jag rekommendera Stenhuggaren, Predikanten (!) eller Isprinsessan, de senare böckerna är lite sämre.
En 2:a chans av James Patterson: Handlar om den kvinnliga mordklubben (en journalist, en åklagare, en polis och en obducerare.. om det är ett ord?) i San Fransisco som blir tvugna att lösa ett gäng mord med rasistisk bakgrund, samtidigt som en av medlemmarna hanterar en stor personlig förlust. Man bör dock ha läst Den 1:a att dö, före..
När djävulen håller ljuset av Karin Fossum: En psykologisk deckare där man får se det mesta ur gärningsmannens synvinkel. Väldigt svår att lägga ifrån sig, väldigt bra.
