Ni vet känslan av att någon försöker ta över ens liv?

Den har jag brottats med alldeles för länge. Jag orkar inte och jag blir bara arg, ledsen och besviken, vilket sen leder till ångest. Jag har en vän(?) som gör allt som jag gör, och inte sånna där skitsaker som man tjurade i flera veckor över när man gick i sjuan, utan på riktigt. Det gäller inte något linne från H&M som "jag hade först, och sen köpte hon det fast hon visste det!!!". Det är lite jobbigare än så. Lite mer energikrävande. Mycket mer enerverande.

Det spelar ingen roll vad det gäller. Musik, vänner, människor, intressen, problem, personlighetsdrag... Personen tar allt, och försöker få det till hennes. I början låtsades jag inte bry mig, men det har gått för långt. Det gjorde det nog för länge sen, men nu har jag insett hur dåligt jag faktiskt mår utav det. (Nej, jag vill inte ha medlidande, bläsch!) Allt jag gör, ska denna människa göra bättre. Oavsett om den lyckas eller inte, sänker det mig och det går inte längre.
Jag vet att det är flera som har märkt det, men jag har inte tagit upp det med personen, så nu kommer frågan och syftet med detta inlägg;

Hur tar man upp detta med personen i fråga utan att det låter anklagande/som att man fått hybris?