Dagen har spenderats hemma, skulle ha gjort någon nytta, men så blev det inte. Istället så kollade jag och syrrorna på Ice Age 3 (som jag förövrigt blev helt kär i!) och spelade gitarr med en öm arm. Sprut*svordom*. Spelade tvärflöjt också, var så länge sen nu. Är lite ringrostig, haha. Men det är ganska kul, ibland. På kvällen var det dumburken och att spela spel med familjen (utom pappa, som inte var hemma) istället. Mysigt, man kan behöva sådant ikväll.
Tog en promenad med bästa också!

Mentalt: Ren jävla skitdag rakt igenom. Vet inte hur jag ska hantera allt som jag inte vill kännas vid, men som oundvikligt smyger sig på. Jag hatar det. Men det jag hatar mer är att jag är för stolt för att visa mig svag, jag kan inte öppna mig. Jag hatar mig själv också för att jag inte förstår att man inte är svag när man öppnar sig, det är bland det starkaste man kan göra. Men jag kan inte. Bara för en enda person, den personen som jag aldrig någonsin kommer att klara mig utan. En person som förstår. Personen själv vet vem det är, och den vet vad den betyder för mig också, hoppas jag. Du är bäst i alla fall, om du läser det här. <3