Vår lärare pratade om universum, stjärnor, galaxer, solar och planeter idag på biologin (innan jag sov) och som vanligt kände jag mig liten, maktlös, obetydlig.

Vi bor på en planet som jag tycker är skitstor. Jag tycker mitt hus är stort nog. Samtidigt finns det en värld där ute, förmodligen flera världar, samhällen, liv som vi inte känner till. Det finns planeter som är uppbyggda av samma sak som vi är, det finns stjärnor som är där ena dagen, men slocknar nästa. Utan att vi ens märker det. Utan att någon ägnar det en tanke.
Det spelar ingen roll vad vi vet, vad vi har tagit reda på genom år av forskning. Det finns absolut ingenting vi kan göra åt saken. Det som händer där ute händer, vi kan inte kontrollera det. Om det någon gång skulle ske att vi blir slukade av ett svart hål kan ju alla försöka stoppa det, om de känner att det är lönt. Men det är egentligen ganska meningslöst.

Lika meningslöst som det känns att ens försöka. Vi bor på en massiv planet i ett massivt solsystem, i ett ännu massivare universum. En person på jorden gör ingen skillnad alls. Även om vi gärna vill tro det.