Att ha en bästa vän är som att ha en extra del av sig själv.
 Man delar allt, glädje, frustration, sorg, ångest. Man kan aldrig vara glad till 100% när den andra inte är det. Att se den andra personen ledsen gör ont. Så fruktansvärt ont. Som när livet är så orättvist att man inte ens vet på vilket ben man ska stå, så behöver man någon. Någon som en bästa vän.

 En bästa vän hjälper en upp, får en att kämpa. Gör så att man orkar lite till, så att man klarar av allt. Man orkar ta sig igenom det där lite jobbiga, man klarar av att göra saker man aldrig trodde var möjliga. 
 Samtidigt kan man alltid prata med en bästa vän. Ibland behöver man bara säga några meningar, ibland måste man hälla ur sig allt man vet. Ibland behöver man råd, men ibland behöver man bara mötas av den där förstående tystnaden som bara uppstår när den andra gör just det. Förstår.

 Allt det här har jag lärt mig av samma person. Jag kommer aldrig någonsin kunna få en bättre vän än jag redan har. Det spelar ingen roll vad det gäller, jag kommer alltid att stå vid hennes sida. Jag klarar mig inte utan henne. Utan henne skulle det bli svårare att andas, svårare att orka.

 Min bästa vän, den underbaraste tjejen i världen, Linn Fernqvist. Det här är till dig. Det är inte tillräckligt. Det är inte ens en bra början. Men det är ärligt. Precis som våran vänskap. Inget är lögn, inget är på låtsas, det är bara du och jag. Du och jag, våra idéer och problem. Det räcker. Tillsammans kan vi ta oss igenom allt, och det kommer vi att göra också. För jag lämnar dig aldrig!
 Livet kommer alltid på nya sätt att jävlas med oss. Vi får alltid all skit som någon annan förtjänar bättre, vi får ta smällarna. Men hittills har inget lyckats dra ner oss, vi är kvar. Och vi har fortfarande varandra.
 Våra låtar, våra planer, våra minnen Allt det där är saker som jag aldrig någonsin skulle vilja förlora. Jag hoppas och tror att vi alltid kommer att hålla ihop. Inget kommer att splittra oss.

Jag älskar dig Linn, min bästa! <3