Jeffe åkte hem runt sex idag, vi gjorde inget speciellt, bara slöade typ. Kollade på Johan Falk, dog lite såfort Joel Kinnaman var i bild. Linn kramade sönder min hand. Slutet sög.
 Idag har jag vart hurtbulle igen. Den här gången följde Linn med, det ska vi göra om, så att vi orkar mer nästa gång. Det är härligt ändå.

Vad som är ännu härligare är att gå genom kvarteret när det är sent. När ingen annan är vaken. När allt du hör är dina egna steg som dras mot gruset. När du själv har kontroll över allt som händer. Då kan ingen annan tala om för dig hur du ska bete dig, vad du måste göra. Det är du och vägen.