Idag har det inte hänt så mycket. Var in till Avesta, köpte lite nytt smink. Umgicks med familjen, irriterande, men det kan vara kul det med. Såg på film, Step Up 2: The Streets. Filmen var bra, de flesta skådisarna var rätt duktiga, men dansen var oklanderligt bra. Teknik, koreografi, underbart!
Kom nyss in från en promenad med Linn också. Nu håller jag på att somna, men en sak stör mig.

Jag har förändrats, visst. Jag klär mig inte i endast svart, har svart hår och tänker inte pierca mig mer i ansiktet. Men jag har inte förändrats till sättet, jag är fortfarande jag. Jag lyssnar på samma slags musik som förut, gillar att göra samma saker som förut, etc. Men jag orkar helt enkelt inte hålla på, orkar inte passa mig hela tiden för att inte sticka ut. För vet ni vad? Det är inte kläder, stil eller annat som gör att man verkligen sticker ut, det är hur man är. Och även om jag skulle vara normal, passa in osv, so what? Jag är jag, det trivs jag med, och jag har inga planer på att bli "som förut". För jag orkar som sagt inte. Jag gillar att kunna gå upp på morgonen, kasta på mig ett linne och en kofta, på med puder och gå. Det är tidssparande, enkelt och det som känns bra.

Sen har jag ju sett konsekvenserna av att förändras. Människor som man trodde var ens vänner visar sig vara något helt annat. Folk man inte trodde skulle döma en efter vad man har på sig gjorde det, folk ifrågasätter det mesta osv.
Men de vänner som faktiskt inte bryr sig är kvar, och de är de människor som är värda att lägga ner energi på. Och mina vänner är jag enormt tacksam för att jag har. För de är verkligen guld värda allihop! 
Nu har jag fått det ur systemet, så nu kanske jag kan sova. Men vi får väl se.


 
Då vs Nu