Fyfan. Att du verkligen lät oss gå och grubla, utan att ens ha en bra anledning till det. Det är oförlåtligt, jag kommer inte att glömma det i första taget. Fattar du hur vi mådde ens? Fattar du vad man trodde, vad man inte ville tänka sig?! Fattar du ens att man inte kan göra så här? Helst skulle jag vilja skrika ut allting, men jag ids inte. För det är mig det slår tillbaka på i slutänden.
Det är inte så svårt som du gör det. Men du vill tydligen ha det såhär? Jag ska se till att du mår exakt så dåligt som du har fått mig att må. Jag kan knappt titta på dig, du är sjuk i huvudet. Åh, är inte bara förbannad, utan ledsen och besviken. Att du inte kan tänka på vad du gör mot oss ens en enda gång?
Nej, det blir the silent treatment för dig!

Hej, jag har haft världens bästa helg.