Sorgliga filmer.

Idag har jag sett på film hela kvällen, vilket inte är helt dumt när man har huvudvärk. Bättre vore väl om det inte var sorgliga filmer dock. Såg på Flyga Drake, The Boy in the Striped Pajamas, och sen Aladdin med Annika..

Flyga Drake var bara sorglig, hemsk, fin och bättre än vad jag trodde att den skulle vara efter att ha läst boken. Trodde att filmatiseringen skulle vara sjukt misslyckad, men det var en positiv överraskning. Men det gör den inte mindre hemsk. Filmen handlar om en pojke, hans tjänare och hans pappa i Kabul, innan det blir krig och de tvingas fly. Sedan återvänder pojken (som då är man) till Kabul, och ja. Boken är skriven av Khaled Housseini, läs den!

Sen kom det ju något ännu värre. The Boy in the Striped Pajamas var inte bara sorglig, den var brutalt sorglig. Den handlar om en åttaårig pojke (vars pappa är någon form av högt uppsatt tysk soldat), som flyttar ut på landet, nära ett koncentrationsläger. Pojken vet inte så mycket om allt det här med att judar skulle vara annorlunda och så, så han tror att det är en bondgård. Han börjar i alla fall smita dit, och där träffar en annan pojke som är lika gammal som honom som sitter på andra sidan gallret.
 Själva historien är både fin och hemsk på samma gång. Hemsk för att de är så små barn och att den ena sitter på ett läger, men fin på grund av den vänskap de ändå har. Slutet var oväntat, bra, hemskt, fint, sorgligt och allt annat sånt där. Jag grät sjukligt länge efteråt kan jag säga, gör det nu med. Är alldeles tagen, usch! Men bra var filmen i alla fall.




Sen kan ju inget få en på bättre humör än Aladdin när man känner att världen är sjuk och hemsk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0