Sugarplum Fairy, matte och te - ♥

Men det var inte vad jag skulle skriva om nu. Även om te är det bästa jag vet.
Nej, nu tänker jag istället vara sådär jobbigt miljötänkande och skriva av mig lite.

Djurarter dör ut, naturresurserna sinar, jordens medeltemperatur stiger och folk bryr sig mer om pengar än nästa generations framtid. Tycker ni att detta är en hållbar värld? En värld som ni vill leva i?
Det tycker inte jag. Jag vill inte leva i den här världen. Tanken gör mig så oerhört frustrerad, och jag hoppas innerligt att jag inte är ensam.

Förr, innan det fanns riktig vetskap om olika kemikaliers inverkan på redan känsliga ekosystem, utsläppens effekt på ozonlagret och liknande var det ju inte mycket som kunde göras. Men nu. Nu vet vi. Kunskap innebär ansvar. Nu är vi väl medvetna om allt som händer, vad vi gör mot världen som inte ens är vår från början, men vad gör vi? Fortsätter. Skövlar regnskog, slänger plast i havet, bygger vägar genom urskogar, tjuvjagar tigrar och elefanter för deras skinn och betar, släpper ut enorma mängder kemikalier och ozonfarliga gaser genom industrin.

Det värsta med allt detta är att man som ungdom kan sitta inne med all kunskap i världen. Men det räcker inte. För man känner sig ändå maktlös, tror att ens små gärningar inte räknas i det långa loppet. För de stora förändringarna måste ske hos regeringar, företag eller andra vuxna. Vuxna som ofta sätter effektivitet och framförallt vinst före vår framtid. För det är ju trots allt det allt handlar om. Vår framtid. Ändå är det oss de viftar bort, ignorerar, underutbildar. COP15, det stora klimathoppet, ledde ingenstans. Antagligen kommer inte COP16 heller göra det, även om hoppet inte är dött än.

"Jag är less. Jag tänker göra något. Jag tänker få dem lyssna. Ännu är det oklart hur, men det ska gå."
Tanken har slagit mig mer än en gång. Men nu är det allvar. Nu fan ska det ske förändringar och jag ska vara delaktig!