Tittade på gamla bilder från åttan idag. Längtade tillbaka, försökte resa tillbaka i tiden. Fungerade inte.

Jag saknar att sitta och prata med Emma och company. Jag saknar allt dumt, allt roligt som vi gjorde där vid Ludde, som blomkrukan och brunkrämen. Jag saknar den pressfria världen man befann sig i, även om det inte gällde läxor och sådant. Jag saknar att komma hem till en familj. Jag saknar att inte behöva bry sig.

Men framför allt saknar jag Emma!