Imorse väckte Burris mig igen. Fast den här gången var det väl mer förmiddag, tror jag. Kommer faktiskt knappt ihåg vad hon sa, för jag var knappt vaken alls. Men jag kommer ihåg att jag ska vara med henne och Linda imorn, ska bli kul :)

Annars har det varit en rätt normal söndag. Fast lite annorlunda ändå. Söndagsångest med en twist, eller något i den stilen. Mådde piss under mesta delen av dagen, gick som tur var över efter ett tag. Men då var det tekniskt sett måndag redan. Aja.

 Spelade spel med systrar, blev bråk. Vi redde ut det, men ändå. Jag hatar att bråka med dem. Särskilt lillasyster. För man vill ju aldrig se sin lillasyster ledsen, besviken eller sårad. Man vill bara skydda dem från allt ont. Och när vi bråkar så är det ju jag som är orsaken till att hon blir ledsen, om hon nu blir det. Det ger mig alltid ångest efteråt. Varför kan man bara inte bita ihop? Det går ju oftast att göra det, men ibland slänger man ur sig en och en annan bitsk kommentar. En kommentar som bara är lösa ord, ord som man inte menar. Men när man bråkar tar man åt sig av orden även om man vet att personen bakom dem inte menar dem. Och det svider, särskilt om det är någon man tycker om eller bryr sig om. Dessa personer vet dessutom om precis vilken punkt de ska trycka på.

Men det ändrar inte det faktum att hon slog två gånger. Lovar.