Failure vs success.

Ja, vad ska jag säga?
Har tränat som en dåre inför konditionstestet och kollat av så att jag skulle klara det, men ja. Efter 5 varv tog det stopp, fick ingen luft whatsoever, näsan rann och ögonen rann. Idrottsläraren tycker att jag ska kolla mig för pollen, noway. Jag är inte allergisk, bara otroligt fail.
Jag är så otroligt besviken på mig själv, dels för att det kändes så bra i början och dels för att jag har inbillat mig att om jag hade fortsatt, bara liiite till så hade det gått över. Eftersom att jag vet att det inte stämmer egentligen så blir jag sur.
Så nu blir det till att klara VG på 4,5km istället, men min kondition räcker väl inte dit heller.
Så sur, jag hade VG i kondition i höstas. Det här lär jag ta igen!
Samtidigt som det gör mig arg, besviken och fäller mitt självförtroende så blir jag sporrad nåt så in i helvete. Nu ska jag klara det här, sen till hösten blir det till att börja träna arslet av mig för att få bättre kondition och hålla den.
För det värsta är egentligen inte att jag inte klarade det, utan att det är precis vad folk tror om mig. Jag menar, för bara någon vecka sen tappade en grabb i min klass hakan när jag sa att jag hade VG i kondition, kändes väldigt bra. Så jag ska visa dem att jag kan!
(Och alla som säger att det inte var mitt fel; sluta.)

Men en grej som jag är nästan säker på är att det gick ganska bra på mitt muntliga nationella engelska prov. Kanske är jag för optimistisk därför att jag vill känna mig bättre, men jag tror på allvar att jag klarade minst VG. Jag hoppas i alla fall att Ulrika ger tillbaka mitt MVG, för idioten som sänkte mig hade faktiskt ingen anledning. Han skulle vart med på provet, men vi spelade in istället, för han kunde inte vara där. Jag jublade inombords!
Dock fick ju jag och Emma ett litet skrattanfall, men det får hon stå ut med, haha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0