Fan!

Allt som hade löst sig så bra. Jag behöver verkligen inte det här just nu. För mycket annat att tänka på, jag vill inte.
Jag har inte behövt bry mig, oroa mig eller ja, på nästan en månad, och det har varit mycket mindre ångest under den månaden än annars.
Du svek mig. Jag litade på dig, behövde dig, och du svek mig. Det finns inget annat sätt att säga det. Och varje gång, samma sak; förlåt. Samma ord, samma löften om en bättring. Och nu, när jag trodde att det var över, så kommer du igen. Samma ord. Men den här gången kommer jag inte att vara lika lättköpt. För jag pallar inte mer ångest, men känsla av övergivenhet, mer känsla av att man inte ens är bra nog för sina vänner.

Så jag vet inte. Du får en chans till. Men sumpar du den, så går du, och den här gången föralltid. Bara så att du är välmedveten om det. För jag pallar inte en gång till.

Kommentarer
Postat av: JessieJoystick

vem? vad har hänt?<3

du vet vart jag finns :)

<3

2009-06-30 @ 16:38:54
Postat av: b

Känner igen den där känslan men jag har insett (i helgen... wow, inte en dag för tidigt!) att det inte är någon idé att ha vänner som inte verkligen bryr sig om en. Det är värdelöst! (Inget vidare till peptalk det där inte men jag hoppas verkligen att det löser sig.)



Som sagt var, allt tar sommarlov och tack gode gud för det. Men håret gick nog på sommarlov för flera månader sedan :S

2009-07-01 @ 00:13:12
URL: http://blackshoes.bloggspace.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0