Mardrömmar.

Bara för att man fick sova bra en natt så får man sova dåligt den andra. Tydligen.
Drömde världens äckligaste mardrömmar, vaknade och ville gömma mig under täcket.

 Jag drömde att jag gick på en bro, en smal, ranglig bro. Det var en järnvägsbro, eller vad det nu heter. Under den fanns det först en flod med forsande vatten, om man ramlade så dog man. Längre fram så fanns det bara en stor svart avgrund.
 Jag gick på den där bron, och den tog aldrig slut. Jag tog mig över floden, men bron började falla isär mer och mer ju längre jag gick. Till slut gick jag balansgång och bron började rasa bakom mig. Ju fortare jag sprang, ju fortare rasade det bakom mig. Till sist föll jag ner i allt det svarta, mörka under mig, och det kändes som att jag aldrig någonsin skulle sluta falla. När jag slog i marken så vaknade jag. Men jag hade fortfarande den där känslan, ni vet. Så som det känns i magen när man drömmer att man faller.

Och för övrigt kan jag säga att jag inte precis blev mindre rädd för broar nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0